Hej. Skulle vilja ha råd och tips om hur jag ska kunna bli av med min godman. Skulle vara tacksam om ni läste allt och försökte förstå min situation.

Tidigare i mitt liv satt jag på flertal behandlingshem pga. Skolk och dåligt beteende mot föräldrar. Jag satt på hem från att jag var 15 till att jag blev 18 och till slut fick flytta till eget. Redan då hade jag fått en godman på mig, det pga. jag fick ta ut ett abonnemang som jag självklart ringde på och ung och dum som jag var så ringde jag för ca 30.000:-. Skyller inte på personalen, men delvist då jag tycker dom borde hindrat mig när dom visste om min situation.

När jag flyttade ut från hemmet, fick jag en skuld på 30.000:- av Socialen som hade betalat för alla dagar/månader/år på hemmen. Detta visste jag aldrig om, har fortfarande inte hittat ett avtal där jag skrivit under om att jag var införstådd med att jag skulle få bli återbetalningsskyldig när jag väl blev myndig. Nu börjar jag närma mig 30 år.

Min gamla godman gick bort, och därefter fick jag en ny. Men hon är så mycket värre och förstår mig inte riktigt. Jag har inte under alla dessa år (2-3 år) fått bokföring på var alla mina pengar går. Jag har försökt bli av med henne, vi har varit i rättegång, pratat med läkare osv. Läkaren ansåg att jag inte behövde ha godman, att han inte tyckte det var nödvändigt sålänge jag fortsatte ha kontakt med psykolog osv. Men det hjälpte inte, min godman t.om hotade mig i samma stund och sa att "Godman, det blir du inte av med." Och om jag skulle fortsätta kämpa emot så skulle jag få förvaltare istället.. Jag har sen sagt till läkare och godman att jag vill behålla henne och att vi inte går vidare med detta. Det för att jag inte känner att jag har nån rätt att säga ifrån, och ingen som kan stödja mig förutom min advokat. 

Jag ville ha en omprövning där jag kunde fortsätta gå till min psykolog eller prata med läkare (inte för läkaren ansåg att jag ens mådde så psykiskt dåligt längre). Jag ville ha en tid, kanske 6 månader att visa att jag kan klara mig själv. Min hyra och allt sånt viktigt går via autogiro, och det skulle det fortsätta göra om jag hade hand om mina pengar själv. Men dom totalvägrar att ge mig chansen, och jag mår så dåligt psykiskt av detta för inte bara stör det mig som person, utan mitt leverne. Snart är jag 30 och har nån slags "förälder" som ger mig pengar veckovis. Jag slarvar inte med de pengar jag har, jag har räknat ut själv vad som ska gå till vad, men jag har aldrig sett om mina pengar ens går till rätt företag, eller om dom ens gör det.

Jag blir ledsen av att bara skriva och tänka på det. Jag har ett stadigt liv, jag har en sambo och vi klarar oss bra. Det känns som att jag förtjänar att leva mitt liv som jag vill nu, innan det är försent. Tror inte många förstår hur det är, att fråga om "lov" att ta de 1000:- som blir över varje månad, men ändå bli nekad för att "jag kan komma att behöva dom till annat". Men jag menar, blir det över så har väl jag all rätt till dom oavsett? Enligt vad jag läst är det så..

Jag vet inte vad mer jag kan göra, och ibland känns det meningslöst, otroligt jobbigt och hopplöst.. jag lever inte mitt liv som jag borde, utan jag bara är och nån annan styr den, vad jag tycker. Stora del av mitt liv.

Snälla hjälp mig. Stadens "överförmyndare" är emot mig han också, och jag vill nämna att rättegången samt han har satt en godman på mig baserat på ett intyg som är 10 år gammalt! bara det tycker jag är kränkning mot mig som person, att inte se bortom det och att fortsätta behandla mig som då. Jag mår otroligt dåligt, känner mig mobbad av samhället. Frågan är om jag kan ta detta till tidningar eller om jag ska fortsätta kämpa med hjälp av min advokat. För jag orkar verkligen inte mer av detta och jag förtjänar en chans. Det finns folk som har skulder över 100.000kr, min ligger på 28.000:- just i denna minut, och sjunker för varje månad. Det finns folk som har det värre, som inte ens har bostäder pga. deras skulder. Men jag klarar mig själv..

Inte nog med det så ska hon alltid hindra mig från att ta ut de pengar som faktiskt blir över varje månad, hon har t.om vad jag känt det som, lurat mig på pengar. Exempel: Jag satt fast på stationen i Malmö, fick 500kr, hade 700kr kvar den månaden. Ringde och sa jag ville ha 346kr för att kunna ta mig hem då jag tappat min biljett. Varje fredag får jag 200:- och sa att hon kunde ge mig dom 200 jag hade kvar, och sen ge mig 164:- av de 200 jag skulle fått fredagen. Istället får jag 500:- (skulle haft 346) och fick inget i måndags, då jag får 400:-. Det saknas väl 100? Och iom att jag aldrig fått bokföring så vet jag inte var mina pengar tar vägen, är väldigt frustrerad och ÖF håller ju med henne, och kränker mig totalt genom att direkt gå på ett intyg sen 10 år tillbaka, och vägra ompröva ärendet.

Är smått desperat efter BRA råd, mina rättigheter och allt.

OBS: Om ni undrar om jag inte redan har förvaltare, så är inte det fallet enligt tingsrätt/advokat.

Enligt tingsrätten har jag ingen förvaltare ännu. Utan dom tänkte sätta det på mig, om jag ville säga upp min godmanskap. Därför jag blir nåt otroligt förvirrad, har papper från advokat/tingsrätt. Advokaten skrev i sitt sista mail till mig när ärendet "avslutades"

Som Du själv kan läsa återkallar överförmyndaren sitt yrkande om att Du ska ha en förvaltare, förutsatt att Du går med på ett fortsatt godmanskap.

Jag har varken problem med alkohol/droger och kriminalitet så jag förstår inte riktigt varför detta ska "drabba" mig.. Läkarintyget är 10 år gammalt, och har sen dess inte blivit "omprövat". Jag har inte varit i kontakt med psykolog så mycket sen dess, utan mest när dom skickat dit mig under tiden det här med godmanskap skulle redas ut. Dom tänkte då även utreda mig under ETT möte, vilket jag också finner mäkta konstigt. Min diagnos då var depression/borderline, men det har blivit så mycket bättre på de 10 åren.. Frågan är om det skulle hjälpa att jag tog kontakt med psykolog och bad om en tid varje vecka för att få ett nytt intyg. Men är rädd det skulle ta för lång tid.

Tackar för bra råd.