Tack desamma.

Här blir det bara en lugn hemma helg och tända ett ljus för farmor som vandrade vidare i torsdags.

Jag beklagar, Anne! Ledsamt när nåt sånt händer…

#2 tack. Ja det är ledsamt och tungt, men hon fick ju 92 år och levde ett bra liv.

Saknaden är inte mindre för det.. Då har hon ju liksom alltid funnits och sen blir det bara så tomt och tyst.

#4 Jo men nu slipper hon värken och hon får äntligen träffa farfar igen som hon saknat i alla år (han gick bort i början av 80-talet)

Det har du ju naturligtvis rätt i.. Man kan bara önska sig ett långt och friskt liv. Sen att få vila och träffa sina nära och kära kan vara rätt skönt, antar jag.