Godmanskap iFokus

Godmanskap

Etikettgodman
Läst 4343 ggr
gungstol
0

God man.

Hej, jag är ny på forumet!   Glad

Har en fråga. Är enda barnet till min dementa mor. Vi bor tillsammans i mitt hus. Är anställd av kommunen att ta hand om henne veckovis, med avlastning veckovis, då hon bor på servicehus. Har tagit hand om henne på detta sätt i 10 år i år. Under denna tid har jag skött alla hennes handhavanden, gällande ekonomi, mat-kläd-hygien, omsorg på alla sätt. Nu säger mors biståndshandläggare att mor ska ha en god man. Jag säger att det är ju jag redan. "Men de måste finnas ett papper på det, sådana är reglerna"

Trodde först att hon drev med mig!!! Sa att det har gått utmärkt utan något papper i många år.

Det finns ju syskonskaror som utser ett syskon som de litar på, att sköta mors/fars ekonomi, inte kan man tvinga den syskonskaran att ha en god man då??! Än mindre mig som är enda barnet.

Det finns verkligen inget att klaga på när det gäller min omsorg om mor, vi har alltid varit mycket tajta, hon får allt hon behöver av kärlek och matriella ting.

Kan ni förstå detta märkliga påstående av mors biståndshandläggare? Hon måste ju ha missuppfattat saken på något sätt.

Är tacksam för svar från er, ni som är proffs!  

Tack på förhand!

[Norum]
0
#1

Det kan tyvärr vara så att handläggaren har rätt. Om du ska fortsätta sköta hennes ekonomi så måste du ha en fullmakt från din mamma för att göra det. Alltså rent juridiskt..
Har du ingen fullmakt så har du ingen som helst laglig rätt att handha hennes ekonomi, söka bidrag, fylla i blanketter mm. Det har absolut inget med att göra att du är enda barnet. Skulle du göra allt det utan fullmakt är det faktiskt bedrägeri. Juridiskt sett…

Däremot finns det ju inget som säger att du själv inte skulle kunna bli hennes godeman. Då har du det på papper och ditt förordnande ger dig rätt till att sköta alla hennes papper. Det finns många anhöriga som är godman och eftersom du är enda barnet så kan det ju heller inte bli strid och ovänskap pga jäv eller orättvisa. Vilket det ofta annars kan bli.

Så jag tycker att du ska ansöka om godman till mamma och själv ta på dig uppdraget. Det blir ju på samma sätt som du har gjort hittills men då har du lagen på din sida..

gungstol
0
#2

Tack för ditt snabba svar!!!

Oj, jag ber så mycket om ursäkt!!!

Jag har fullmakt i banken för mor, har haft det i ca 12-13år.

Då kan hon väl inte tvinga mig att bli god man?

Många säger till mig, "gör inte det, då får du redovisa för varenda krona". Och det låter ju jättejobbigt, det är liksom nog ändå med allt arbete man har omkring sig. 

Jag ser ingen vits med det hela.

[Norum]
0
#3

Vitsen med det hela är att skydda din mamma..

Vad säger fullmakten? Är det bara för ekonomin eller är det för alla papper?

Att redovisa till Överförmyndaren är inga problem. Det sköter ett datorproram åt dig om du vill använda data. Lätt som en plätt..

gungstol
0
#4

Ja, vitsen att ha god man är att skydda personer som ej kan ta vara på sig själva.

Jag har fullmakt i banken. Vad menar du med "alla papper". Tänker du på deklaration t.ex. då ?

[Norum]
0
#5

Ja, deklaration, bidrag, blanketter, ersättningar mm Allt som kräver en underskrift.

gungstol
0
#6

Deklaration var fel ex. av mig, nu kan man ju bara ringa ett samtal så är det klart. Men tidigare skrev jag mors namn genom mig.

Annars finns det inga fler situationer jag kan komma på.

Menar du att jag skulle haft en särskild fullmakt för att skriva på hennes deklaration tidigare.

[Norum]
0
#7

Visst måste du det.. Det är inte lagligt utan. Skulle jag skriva under din deklaration så är det urkundsförfalskning. Eller skriva under vad som helst i någon annans namn… Endast med fullmakt eller i egenskap av godman/förvaltare är det lagligt, vad jag vet.

gungstol
0
#8

Var ansöker man om fullmakt för sådana saker….

[Norum]
0
#9

Det måste din mamma godkänna och skriva under men har hon demens kommer nog inte en sån fullmakt att gälla. Kanske med ett läkarutlåtande men det kan jag inte säga säkert.

Varför är du så emot godmanskapet då?

gungstol
0
#10

För jag tycker det är så fruktansvärt onödigt slöseri med tid, skattepengar och onödigt arbete. Jag är inget datafreak, så det data-programmet skulle nog inte vara "lätt som en plätt" för mig.:)

Mamma får verkligen allt hon behöver, hon är nummer 1 för mig i alla lägen. Hon fick en propp i låret i Jan. samtidigt som hon hade lunginflammation, alla trodde vi att nu är det slut (hon är 87 år)och under åren tillbaka har det varit andra missöden med henne. Men otroligt nog så repade hon sig från detta, och sitter i sin rullstol och skrattar igen, hon är väldigt glad trots sin demens, eller kanske just därför, om du förstår vad jag menar. Allt som hänt henne under årens lopp tar på krafterna.

Så kommer då denna biståndsbedömare med detta. Det räcker faktiskt som det är. Jag har jobb så det räcker och blir över. 

När det kom på tapeten första gången, Maj-08, så ringde mammas läkare, på eget bevåg till mig och undrade vad det var frågan om, för hon känner oss väl, för biståndsbedömaren hade ringt henne för att läkaren skulle skriva ett intyg att mamma är dement.

Jag blev då glad att läkaren tyckte som mig, hon vet ju också, givetvis, att jag är enda barnet.

Tack för tipset om ett läkarutlåtande! Jag ska ringa henne omgående.

Menar du att om läkaren skulle skriva ett sådant intyg, så kan biståndsbedömaren inte påtvinga mig att bli God man?

[Norum]
0
#11

OM läkaren kan intyga att hennes demens inte är så långt gången.. Jag kan ju omöjligt avgöra det.

Om du blir godman så är det inga skattepengar som går till det, anhöriga brukar inte få nåt arvode.För utlägg men inget arvode.. Så en enkel bokföring räcker faktiskt.

gungstol
0
#12

Jo, hennes demens är väldigt långt gången. Men jag ska ringa och be att få en telefon tid med mammas läkare, så får jag se vad som händer.

Tack snälla du för att du tog dig tid att hjälpa mig!

Jag återkommer med vidare information.

Hej så länge!

[Norum]
0
#13

Klart jag hjälper till… Spännande att få höra vad som händer. Glad

DodeN
0
#14

Mötet blev inställt för personen från godman blev sjuk.

Men undrar hur fort kan det gå, förstår att det kan ta olika lång tid överallt.

För nu börjar soc bråka en massa, fick brev idag om att man vill ha hemmöte, vi hatar hem-möten för det är så jobbigt att ha bråk och nya människor i våran enda trygga plats. Men tills det mötet om en månad vill man se bla. färdtjänstbeslutet vi har. Då har vi fått pengar till färdtjänst i typ 4 månader. Sambons sånt beslut fick vi för över ett år sedan och mitt för kanske ett halvår sedan.Varför räcker det inte med våra färdtjänstkort. Beslutet har jag ingen aning om vart det är.

Sen ska man ha intyg på sambons medicin för att bevilja det. Han har en som inte går på högkostnadsskyddet. Men det är det enda som har fungerat mot hans epilepsi. Hans läkare är neurolog och jättesvår att få tag på. Brukar ta minst 1 månad innan man får intyg och nu när det är helger också. Fy f-n för allt sånthär stress ökar hans kramper. Om han blir av med medicinen så vet jag itne vad jag gör.

Så ska man se min utredning från rehab, den som är skitdålig och jag själv inte förstår. Jag vill inte visa den för någon. Där står att jag blir frisk av att träna men jag blir bara sämre av rtäning har 2 sjukgymnaster och läkare tidigare komit fram till när de faktiskt provat villket dem har inte gjort. Tänk om man kommer tvinga mig att träna eller bli av med bidraget.

Så i beslutet nu har man inte tagit ställning till en grej vi frågade efter och man hävdar att man bara har fått medicinkvitto för 1 uttag. jag vet att det är 2 kvitton. Men skickar med orginal för vi har ingen kopiator i närheten. Och till kontoret kan jag inte ta mig själv.

Vi behöver verkligen någon som hjälper oss och det akutfort. Jag orkar inte bråka mer med soc också det räcker med vården. Vår förra handläggare förstod att allt tar tid. Jag har ju adhd också och när man pressar såhär så låser allt sig. Nu när vi trodde saker skulle ordna sig.

Nästa vecka ska vi träffa personligt ombud men de kan inte hjälpa oss med de här sakerna för de sköter bara så vi får kontakt med alla myndigheter inte tjaffset som blir. Jag är så trött på att hamna mellan stolarna hela tiden

[Norum]
0
#15

Fy, vad det låter jobbigt! Jag förstår att det tar knäcken på er.

Men besluten på färdtjänsten kan ni få kopior på, ring dit och be att dom skickar hem det till er. Ska inte vara något problem..

Det här med läkaren skulle jag ringa mottagningen och tala om hur det ligger till och be om ett raskt intyg. Brukar gå fortare om man kan hämta det själv, så att dom slipper skicka det. Vet inte varför men så har det fungerat för mig. Fullständigt ologiskt men..

Har du inte kvar nåt intyg eller brev där det står att du nte blir bättre av träning? kan du kanske begära en kopia även där?

På biblioteket kan man dra kopior, har du svårt att komma dit?

Väldig trist situation som ni har hamnat i. Har ni sökt om godman än?

DodeN
0
#16

Jo jag har svårt att ta mig utanför lägenheten alls, då blir det färdtjänst som jag måste åka över halva stan i 45min extra varje tur, är ju sådär med samåkning och inte vet man när man kommer hem. Är riktigt skit numera med färdOtjänst.

Jag mailade sambons läkare och bad om att få ett intyg fort, den kliniken ligger igrannstaden så det är svårt att ta sig dit tyvärr. Hon har inga telefontider heller utan man måste gå vägen via epilepsisköterskorna, som visserligen får saker att hända men det går ändå långsamt. Mailet får sköterskorna också och då slipper jag sitta i telefonkö. :)

Grejen är att jag inte har några intyg på träning, första sjukgymnasten gav upp helt utan någon anteckning i journalen den andra har jag tjatat mig till träning med 2 gånger. Och han har nog skrivit en kort kommentar om att han misstänker muskelsjukdom och inte vågar ha träning mer med mig förrens utrendingen på rehab är klar. Nu är den klar men man utredde aldrig muskelsjukdom tex. Blev lovad tid till specialist men sen helt plötsligt så finns det ingen remiss. Trots att man på sista mötet vi hade lovade detta. Jag orkar inte bråka mer med den kliniken, läkaren är dum i huvudet och går inte att prata med. Klinikchefen är vettig och lovade en massa saker, bla. att jag får komma tillbaka om jag ändå väljer att ta träningen. Men han har inte skrivit något i journalen och han sa till mitt ombud att han förstod att den andra läkaren och jag inte drog åt samma håll och att sammarbetet inte fungerat.

Och journalen avspeglar det. Står massa skit om att jag är glad och oberörd trots mina symtom, och det stämmer verkligen inte. Ja, jag är glad oftast för hur skulle man orka annars?

Jag har tagt kontkat med min gamla sjukgymnast och väntar på besked om jag kan få komma dit för jag vill gärna träna trots att jag blir sämre, men jag vill inte tvingas åka 10mil flera gånger/vecka för att träna hos folk som ändå inte tror på det jag säger att jag upplever i smärta osv. Jag är träningsnarkoman förstår du…

Nope ingen ansökan än, vi skulle få hjälp med det på mötet var det sagt så vi vet vad det är vi söker för insatser och sånt, men hon blev ju sjuk så förhoppningsvis får vi ett nytt möte snart.

Orkade plöja igenom högen med papper från soc nu och hoppla där låg visst TVÅ kvitton, precis som jag trodde. Så jag hade gjort rätt ändå. Nu måste vi bara överklaga det här också.  *suck* Kvittona låg ihop och är stämplade bägge två. Visst alla kan göra fel men det är lite väl mycket fel nu.