Jaaa, en egen myndighet tack, med speciell utbildning på handläggarna.
Till och med FK är lättare var lättare att diskutera med när jag kontakt med dem än vad barnens ÖFM är.
Men frågan är hur vi ska kunna driva den frågan. Har du några förslag?

Om jag bara visste vart man skulle kunna vända sig! Jag tycker detta system är under all kritik och ändå är det tyst om det.

Men vad kan man göra? Går man till en tidning blir det kanske en liten artikel på 5 rader och sen händer det inget mer. På något sätt skulle man få igång en debatt om det.

För förr eller senare kommer vi alla mest troligt i kontakt med en god men och överförmyndare. Och då är det ju lite sent att klaga..

Är det nån annan som har nåt förslag kanske?

Massmedia är nog ett ställe att starta debatt på. Något samhällsprogram på TV typ uppdrag granskning, kalla fakta etc. Och kan man angagera en bra journalist som skriver flera uppföljande artiklar i någon av de stora kvällstidningarna som AB eller Expressen så kan det nog gå.
För egen del är jag för att det blir en myndighet men jag orkar inte strida det, det skulle ta för mycket fokus från mina barn och våra problem. Jag försöker bara reda ut den soppan vi hamnat i men alla kvarnar mal så sakta.

Jag håller med om att det skulle behövas en förändring, fastän jag inte har varit engagerad särskillt länge så pratade jag om det i förra veckan på månadsmötet på God man föreningen här i Kristianstad.

Det beror säkert också på hur pass bra och kunning den person som är ÖF är. Om det blir byte av politiska skäl så är det inte säkert att en ny är insatt på samma sätt.

Här verkar vi en kunnig och duktig person med en erfarenhet från TR.

Jag lyssnar gärna till förslag från andra,och skall gärna försöka att samordna förslagen och se vad det kan mynna ut i, sedan kan man gå vidare med detta till media. Men det måste vara väl underbyggt,

Framförallt måste vi samla på oss så mycket material om hur fel det har kunnat bli.Jag vill minnas att det vare ett program för en hel del år sedan om något fall i Tv, men allt som står i lokala tidningar bör man samla på sig för att peka på problemet.

Kanske vi skulle försöka få ihop en grupp på några personer som kan hjälpas åt med att hålla ihop trådarna.

Visst behövs det en förrändring, det är ju helt klart. En del som händer är ju fruktansvärt.

Problemet med att samla information är delvis att den som råkar illa ut inte vill berätta om sina erfarenheter mera öppet. Jag har fått många mail från personer via min hemsida och där har jag fått veta diverse kan jag tala om. Men om dom vill berätta? Jag  vet inte.. Jag kan kanske lägga ut en blänkare så att dom kan skriva till mig anonymt men att vi får använda deras berättelse? Jag vet inte om det skulle fungera.

Men att vi skulle vara några som samlar på oss material verkar ju vara en bra början!

Vilka vill vara med?

Att det ska vara ett yrke står jag fast vid men jag är i nuläget inte berädd att gå ut med min historia offentligt. Just nu handlar det mer om att se möjligheterna att komma vidare samt avvakta tills jag drar nästa steg. Jag är rädd för att det skulle bli bakslag om jag gick ut offentligt i nuläget. Just nu sitter det folk på olika ställen som jobbar med mitt fall, även om det kännns tröstlöst bitvis så har det faktiskt hänt en hel del sen sist.

Klart du ska ta det lungt nu. Annars skulle jag bli orolig för dig..

Njut av friden som ni har nu och ha en bra sommar. I höst ska du se att allt bara är som en ond dröm..

Nä, njut allt vad ni kan och ta hand om varandra. Känns underbart att ni har den sammanhållningen i din familj.

Jag har kastat fram förslaget till en riksdagsledamot som jag träffade häromdagen.

Jag kommer att hänga på i fortsättningen, för att få fler kontakter om att höja statusen och få det som ett yrke mer eller mindre.

*9 Vad fick du för reaktion? Vad spännande!

Det skulle verkligen bli annorlunda om det vore ett yrke, det tror jag bestämt. Jag har haft turen och förmånen att gå en massa kurser och är otroligt välutbildad i jämförelse. Jag märker ju vilken skillnad det finns i kunskaperna.

Det är inte bara godemännen som inte alltid vet vad dom ska göra, en del överförmyndare borde inte få komma i närheten av sitt eget skrivbord.

Det är skrämmande hur man kan tycka att redan utsatta människor har det skydd dom har rätt till när de behandlas på detta viset.

Jo reaktionen var nog inte helt ointressant, det är därför jag vill hänga på igen.

I vär kommun fungerar ÖFM ganska bra så han var inte medveten om problematiken, men förstod att den kan finnas på andra håll i landet.

Det är intressant att du nämner detta med kurser, vad har du gått för olika kurser? Och vem har svarat för detta?

Jag försöker att sätta mig in i frågorna så mycket som jag kan.

Jag har fått hur många en-dagars som helst, jag har gått en studiecirkel på 10 gånger, en kurs som Komvux i Växjö hade samt en fortsättningskurs (också Komvux) Så jag har 2 fina diplom! Det står på dom att jag har läst juridik, kommunkunskap, ekonomi bemötande mm mm på dom. Låter så fint så.. haha
Kan man säga att jag är diplomerad godman då??

Jag har dessutom en utförlig (sveriges enda?) hemsida om det mesta (?) inom godmanskap, från den hemsidan får jag många mail som jag besvarar så fort jag kan och är dessutom konsult till patientföreningen för manodeprisiva.

Jag letar hela tiden efter nya möjligheter att sprida kunskapen om vad godmanskapet innebär, rättigheter och skyldigheter. Har även varit inne på olika sajter för olika syndrom och hjälpt till där. Försöker med alla medel at upplysa om att att de som har godman har hur många rättigheter som helst och inte bara skyldigheter.. Jag gör vad jag kan men det känns som att det behövs mer i alla fall. Jag vet bara inte vart jag ska ta vägen för att kunna göra mest möjliga nytta..

Ps Glömde i all iver, mina kurser har komunen stått för.