Knep tror jag inte att det finns.. Det viktigaste är nog att man känner sin egen begränsning och inte tar fler uppdrag än man orkar.

Jag vet att vår förre överförmyndare hade en gräns på 6-7 st, sen fick man inga flera. Hur denne är vet jag egentligen inte..

Jag säger som Skruttis =).

Sen om man är riktigt intresserad och tycker om det man gör så är det nog ganska så svårt =)

ja men det ÄR ju kul! Tycker alla uppdrag har sin tjusning.. Om jag kunde skulle jag lära mig allt om alla.. haha

Jo det är nog lätt att ta på sig för mycket och vilja göra mycket, mycket för sina huvudmän. I synnerhet i uppstarten (innan man fått koll och ordning på uppdraget) krävs det ofta att man lägger ner mycket tankeverksamhet och tid. Tror som Skruttis att det är mycket viktigt att känna efter noga så att man inte tar på sig för många uppdrag. Det är ju inte så att man bara kan sluta som god man när man känner för det heller. Uppdragen kan man ha över lång tid.

Jag har mina uppdrag mycket i tankarna - känner att det faktiskt kan bli lite för mycket grubblande ibland…

*4 Grubblar du?? Det gör aldrig jag…

Ibland är det det sista man tänker på när man somnar och det första när man vaknar..

Det är rätt irriterande egentligen vad man har svårt att släppa saker och ting ibland..

He, he skönt att man inte är ensam …

Kan också ha riktigt svårt att släppa saker - men försöker bli bättre på det…

Träna kan man ju alltid men.. Nä, har inte riktigt lärt mig det än. haha

Man lämnar jobbet på jobbet..

Jättesvårt, jag vet, men ingen vinner på att man bränner ut sig, allra minst ens klienter.

folk är ju olika… men jag har fått för mig att folk som jobbar ideellt, ställer upp och så är av den typ som INTE lämnar jobbet på jobbet och lätt bränner ut sig…

jag är en sådan person, men lär mig faktiskt att "jobba på riktigt" nu, dvs rycka på axlarna ibland, inte ta för mkt på mig, säga nej osv… framför allt att inte vara så jävla duktig när jag inte behöver… men det är bara på jobbet som jag får lön för, när det gäller ideellt arbete sliter jag fortfarande ut mig…

varför jag undrar är för att jag själv skulle kunna tänka mig att vara familjehem åt djur- o musikintresserad tonåring

*9 Det svåraste tycker jag är när jag vet att jag kan hjälpa men helst inte bör göra det.. När det bästa är att brukaren gör det själv, även om det kan ta tid, kan bli fel eller så..

När det blir så brukar jag sätta mig på händerna!

# 9 Visst är det så, folk som är väldigt engagerade har jättesvårt att inte ta med jobbet hem.

Den viktigaste personen är du, mår inte du bra kan du oftast inte göra ett bra jobb. Blir du dessutom utbränd så kommer ditt uppdrag att ges till någon annan, för du kommer inte klara det.

Därför är det viktigt att du lär dig att ge dig egentid, du måste kunna slappna av, bli avstressad osv.

Att vara familjehem/fosterfamilj är ofta tufft. Barnet/ungdomen har ibland svåra problem, blivit utsatt för svåra trauman osv. Dessutom kan man inte lämna jobbet på jobbet eftersom jobbet är hemma.

All cred till de som tar in en behövande i sitt hem.

#11 bra svar.

jobbet är hemma - det kan vara en stor poäng där!!!