För det första så får inte mina Hm ringa hem till mig på privata telefon, ska det ringas får de ringa min mobil. Och den stängs av ibland, särskilt nattetid.

Att han skallar ölflaskor, vad kan man göra åt det? Nada.. Det är hans val.

Bostad… tja,vill han ha det? Egen lägenhet, gruppboende (kanske inte så lämpligt) Det beror ju på hur han vill och vad han är kapabel till. I denna kommun skulle han kanske få plats på ett behandlingshem som har allt från egna rum till lägenheter. Beror på situationen..

Jag tänkte såhär när jag fick uppdraget:

OK, den här killen är uppenbart inte fit att ta hand om sig själv. Jobb 1 är därför att få honom placerad någonstans då han inte kan driva omkring på gatorna vind för våg.

Diagnosen i sig skvallrar om att det finns stora problem att orientera honom till tid och rum och hans beteende visar att han är en fara för sig själv och eventuellt också sin omgivning. Det utesluter från min synvinkel i varje fall boende på behandlingshem och absolut gruppboende, då Johnny behöver helt andra typer av vårdinsatser.

Jag kontaktade därför akutmottagningen där Johnny var stammis och fick via dem fram en psykologkontakt för Johnny. Det kunde ganska snabbt konstateras att han inte var mottaglig för vård på frivillig väg, varför ett LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) ordnades fram.

När han väl kom under vård kunde han medicineras så att den värsta aggressiviten rundades av. Visst, han blev väldigt trött och stundom lite omtöckad, men han kunde i varje fall inte knäcka fler ölflaskor mot sitt huvud.

När det gäller hans ekonomi var enda lösningen att hantera den helt utan att blanda in honom själv, detta då det som nämnts inte fanns utrymme för dialog.

Poängen jag vill få fram med det här fallet är att det finns situationer då man formellt "gör allt rätt", men det ändå inte känns som man nått särskilt långt. Det upplever jag ibland kan vara frustrerande med GM-/FV-jobb.

Vill gärna höra andra tankar kring hur Johnnys situation kunde ha lösts. Nyttigt att få input just i de uppdragen där det inte är på förhand givet hur man ska agera!

Och just det - när det gällde telefonin fick han bara tillgång till mitt mobilnummer och då han företrädesvis ringde nattetid då min jobbmobil är avstängd (stänger den vid 17:00) fick han väldiga problem att få direktkontakt med mig, något som nog var ganska bra både från hans och min synvinkel.

Åh.. du menade så!  Hur man börjar ett uppdrag.. Då förstår jag, har lite långa ledningar ibland.. haha

Jag skulle ha gjort samma sak tror jag. För även om man inte kommer särskilt långt i eget tycke så är det ju en stor förändring för honom. Ibland får man faktiskt vara glad över att dom över huvud taget lever…

Jag hade ett liknande uppdrag och hade då ett väldigt nära smarbete med hans psykolog.. Väldigt givande! Men jag tyckte att jag bara stog och stampade, tog mig liksom ingenstans. Men det var ju mina förväntningar och min vilja som ställde till det. Han själv var mer intresserad av att panta allt han hade eller att stjäla till sig saker och ting. man kan inte alltid få till det så att dom får ett "normalt" liv.. Det svider men så är det..

När jag läser sånna historier så förundras jag alltid över hur många sjuka människor som kunnat ramla igenom skyddsnätet vi i sverige är så stolta över.

Har en vän som jobbar på ett häkte och ibland berättar hon saker om olika betenden som hänt. Får oxå höra hur väktare kan skratta åt det och tycka det är kul medan min tanke är. Men fan människan är ju sjuk kör hon/han till psyk istället.

Häkten i sverige skulle behöva psykutbildad personal dygnet runt, då kanse självmorden i häkterna oxå skulle minska.

*5 Är det inte diskussioner om att det ska bli en särskild utbildning på det nu? Alltså att personalen ska få en tilläggskurs.. Tror jag hörde nåt om det.

Vore verkligen önskvärt =)

#5

Det är egentligen skrämmande vilken låg kvalité det generellt sett är på fängelsepersonal. Där skulle det verkligen behövas en rejäl uppryckning. Hoppas det skruttis talar om stämmer.

Fall 2: Ahmed

Godmanskap. När Ahmed var 4 år blev han påkörd av en bil i Teheran och fick permanenta hjärnskador. För 5 år sedan kom Ahmed till Sverige och har sedan dess läst på Sfi men utan större framgång. Fortfarande kan han bara några enstaka ord på svenska, detta eftersom han kognitivt befinner sig på en sjuårings nivå.

Ahmed har haft tät kontakt med socialen och går på försörjningsstöd. Det stora problemet nu är att Ahmed, trots sina 5 år i Sverige, ännu inte fått någon säng att sova i. Han sover istället på sin ganska obekväma soffa. Socialarbetarna har beviljat Ahmed extra försörjningsstöd för att köpa en säng, men Ahmed har hittills inte låtit sig övertygas eftersom han är helt säker på att de pengar som socialen beviljat inte räcker till en säng. När socialarbetaren började tala om att Ahmed kanske också kunde köpa lite lampor för de beviljade pengarna blir han ännu oroligare: "Om pengarna inte ens räcker till en säng, hur ska de också räcka till lampor…" undrar han oroligt via en tolk.

Vad skulle ni göra som GM i det här fallet? Hur skulle ni lösa problemet med sängen? Finns det ytterligare problem som behöver lösas i Ahmeds vardag som du kan upptäcka utifrån beskrivningen ovan?

# 9. Jag vill ställa några frågor som kanske inte har någon betydelse. Hur gammal är Ahmed? Hur bor han? Kom han till Sverige ensam? Hur ser hans familjebild och sociala kontaktnät ut?

Samt: Spelar det roll för fallet om han har permanent uppehållstillstånd eller tidsbegränsat? Har en person som inte har permanent uppehållstillstånd rätt till god man över huvud taget?

Köpa sängen, åka dit med den så får han tro det är en gåva från GM eller någon annan =)

#10

Bra tilläggsfrågor. Ahmed är 25 år gammal. Han bor i egen lägenhet men har bostöd flera gånger om dagen. Han kom till Sverige tillsammans med äldre släktingar som han nu inte har någon vidare relation till, även om de (främst mormodern) hjälper honom då och då. Hans sociala kontaktnät utöver familjen är hyfsat då han har ett par vänner som talar hans språk, däribland en kvinnlig vän som ibland tolkar för honom.

Det är oväsentligt för fallet om han har permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd, eftersom hans dokumenterade funktionshinder innebär att Sverige är skyldiga att låta honom stanna och detta faktum även har accepterats av Migratiosverket (kors i taket!).

Huruvida någon med tidsbegränsat uppehållstillstånd har rätt till god man vet jag faktiskt inte. Det kanske Åsa, som är fena på det här med ensamkommande flyktingbarn, kan svara på…?

#11

Det är en riktigt bra idé, men finns det andra möjligheter också?

Alla ensamkommande barn SKA ha en godman. Finns inget att tvivla på där inte.. Det ska dom ha från det ögonblick som planet landar. Eller båten lägger till..

#13

Jag tänkte väl att du hade koll på det där, Åsa!

*14 Ibland får jag till det.. haha