Det var en svår fråga Åsa!

Jag känner att en läkare inte alltid är den som bäst kan se vad för behov som finns, inte mer än sjukdomsbiten i alla fall!

Det är ju vardagen som GM till stor del verkar i och hur vardagen fungerar med eller utan GM kanske du tillsammans med tex en biståndsbedömare bättre kan avgöra?

Sedan beror det ju naturligtvis till stor del av vilken anledning godmanskapet finns eller bedömts behövas från början, om du förstår hur jag tänker?

Sedan kanske en stark önskan om att ha en god man finns pga tviviel på sig själv, även om den kanske inte behövs för att personen ska överleva..

jag blir snurrig bara jag tänker på det…. Men det måste väl finnas andra resurser att ta till om Gm är "för mycket"? Ibland känner jag bara att han skulle klara sig med mindre hjälp. Eller så är han så trygg i detta med mig att han verkar bättre än vad han egentligen är… Usch! Men på något sätt tror jag att han är i ett slags mellanläge…. Gm är för mycket och "annat" vore för lite… Kanske är det så att jag har gjort ett bra jobb och det är "bara" stödet från mig som gör att han kan mer själv? Nej, vet inte riktigt vad jag menar nu, det blev krångligt det här..

"Kanske är det så att jag har gjort ett bra jobb och det är "bara" stödet från mig som gör att han kan mer själv? Nej, vet inte riktigt vad jag"

Detta var nog kärnan jag var ute efter i mitt svar.. Kanske det är så att han innan du blev god man faktiskt inte klarade sig.

Nu däremot, när du sköter det du gör, så att det blir ordning och reda och nödvändig saker tas om hand kontinuerligt så lyfts ju en tung börda bort som kanske får personen att verka bättre..

Som jag förövrigt inte tvivlar en stund på, att så också är fallet..

Men utan dig är risken stor att det hela rasar igen..

Jag kan ju bara tala utifrån egen erfarenhet hur det har sett ut personal kontra godmanskap men om man tänker vad ev. personal kan göra jämfört med det du gör så är det väl inte riktigt samma misstänker jag…

Har du fullt uppdrag alla tre delarna?

Ja, jag har hela uppdraget. I början var det hur mycket som helst att göra men det har lugnat ner sig betydligt nu.
Nja, vet ju inte om det skulle rasa utan mig  men… Jag är medveten om att jag är ett stöd, kanske lite för mycket ibland, men det är samtidigt väldigt, väldigt skönt att se att han klarar mer och mer själv. Det är ju det godmanskapet går ut på, i slutändan ska jag helst bara vara i vägen och fullständigt överflödig! :-) Han kommer aldrig att klara sig själv till 100% men jag behövs mindre och mindre..

Där har du gjort ett gott jobb Åsa!

Kanske det längre fram kan bli så aktuellt med din hjälp, bara i viss del och inte i samtliga som nu, det får väl framtiden utvisa. Men fram tills dess tycker jag inte att du ska bekymra dig. Personen har rätt till stödet…

Jag ser det som så att vi alltid är till för "deras" bästa!

Om din "persons" bästa är att "slippa" dig är dennes beslut, inte ditt…

Det förstås… Det är en skön känsla att veta att man inte är "tvingad", att B har rätt att välja själv.
Jag får väl köra på i ullstrumporna och se vad som händer.

Det tycker jag att du ska göra!

Glädjs åt de positiva förändinar som skett sedan du startade och fortsätt med samma goda samarbete…

Jag har haft en del Hm som inte längre vill ha hjälp av en Gm.. Tycker det är svårt såna gånger! Jag vet ju att hjälpen behövs så väl men det känns som att jag övertalar dom till något dom egentligen inte vill ha. Men det är ju för deras eget bästa! Då brukar jag hålla mig undan ett tag så att de får tillbaka (?) självkänslan lite… Då känner dom att dom kan själv… Förhooppningsvis. :-)

Förstår att det känns frustrerande, speciellt om du vet att personen i fråga ej har kapacitet att klara sig utan hjälpen.

Svårt också för det är ju inte bara till att "trampa på" okänsligt när denne inte vill längre. tror du gjort rätt i att backa undan lite och hoppas på att vederbörande kommer på andra tankar!

Hur har det gått för dig i dessa fallen, har det hjälpt så ni har fortsatt med uppdraget?

Nyfiken på dina uppdrag, är det älre personer som ej klarar av det vardagliga helt själva längre eller har du olika kategorier?

Kan tänka mig när personer inte längre vill ha sin hjälp att det kan bero på olika orsaker… En kan ju vara att det kostar dem pengar, i de fallen som de måste betala arvodet ut egen ficka, hur är det hos dig har du båda varianterna kanske?

Jag har alla varianter.. Ett ensamkommande flyktingbarn, en tant på äldreboende, 2 unga på grupphem och 1 kvinna med personliga assar. Så det är väldigt varierat på vad dom behöver men det tycker jag bara är kul. Någon behöver semester men inte en annan. Det en klarar går inte alls på nästa ställe.. Jag vill gärna ha dom så självgående som möjligt men det är svårt. Härom dagen ringde B och grät floder, för hans mobil hade gått sönder. Men jag talade om att det var telia som hade problem och då sken han upp… Men så kan en vuxen man uppföra sig när han tror att det är hans eget fel, att han hade slagit sönder den. Tur att jag finns då som vet… Ibland behövs det inte mycket stöd! :-) Men jag räddade hans dag och han blev tvärförbannad på telia istället… Så han fick nog ur sig adrenalinet den vägen. :-)
En äldre kvinna ville sköta sig själv efter ca 1.5 år en gång, i och med att ekonomin hade ordnat upp sig och allt flöt riktigt bra. Jag kan ju inte tvinga henne om inte vill, så jag slutade hos henne. Sen gick det kanske 3 månader så var hon tillbaka i samma gamla spår igen. Synd… Men så kan det bli. Och det går ju inte att alla har förvaltare…

Ja det var en borkig skara du hjälper Åsa, verkar spännande med variationen tycker jag! Inget uppdrag blir riktigt det andra likt hos dig, misstänker jag!

Det ställer ju dessutom höga krav på dig att vara flexibel i ditt kunnande.. Det blir ju en stor spännvidd menar jag…

Allt från rent förvaltarskap till personlig rådgivare både praktsikt och känslomässigt. Många gånger tänker kanske inte andra på hur avgörande det kan vara för en person med liknande stöttning som den du beskriver i …"mannen med mobilen"!

Sånt som kan verka rent bagatellartat för vissa kan betyda oerhört mycket för en annan.. Det gäller verkligen att ha "fingertoppskänsla"

Förstår att du har huvudmän inom både LSS & Socialtjänsten (eller?)

Hur är det märker du av någon skillnad beroende på vilken grupp de tillhör? *nyfiken*

Är också nyfiken på om du har båda varianterna de som betalar arvodet själva och de som inte gör det?

Hur bestäms det?

Det är ingen större skillnad om det är LSS eller soc.. Bara andra handläggare. Men jag tror att jag har haft tur där faktiskt. Det fanns en handläggare på kommunen (nu pensionerad) som var ökänd för sitt sura humör. Men jag har aldrig haft problem med den handläggaren! Visst, vi har haft olika åsikter ibland men då kan man ju alltid kompromissa. Till slut brukar jag få som jag vill ändå.. :-)
Det är deras ekonomi som bestämmer vem som betalar arvodet. Jag tror at gränsen går vid 2-3 basbelopp, har dom mindre än det i "förmögenhet" betalar kommunen.
Det är just variationen som gör att jag trivs. Min tant betalar jag i stort bara räkningara för och för C med assarna har jag större inflytande. Det är tex jag som i praktiken bestämmer vilken personal C ska ha eftersom C inte är kapabel att bestämma själv pga sjukdom och alla andra beslut är det också jag som bestämmer. Hade C varit mer kontaktbar så hade jag varit förvaltare. Nu är jag en godman med förvaltaransvar.. Om du förstår vad jag menar. :-)  Som tur är så är assarna självständiga och vi vet vart vi har varandra, så barkar det inte åt skogen alldels så är det inga problem. Tack alla snälla assar!! :-)

Ja, tack och lov för alla duktiga assistenter som många gånger drar ett "tungt lass"… (ja, jag förstår vad du menar) Tycker att de (assarna) med åren har blivivt en mer medveten yrkeskår som "vet" sin arbetsuppgift, även om den kan variera mycket från fall till fall precis som *frivilligarbetarens*

Förr var det nästan lika vanskligt med dem som med våra uppdrag, det blev väldigt godtyckligt.. Men en ökad erfarenhet kanske då framför allt hos deras arbetsgivare, både kommun och privata så har det nog blivit något tydligare avgränsningar i vad som kan tänkas falla inom deras område.. Det underlättar för oss  i samtliga led och förhoppingsvis, mest  för huvudmännen!

En liten undran igen, är det verkligen så att man även inom LSS kan få betala godmanskapet själv??? Vet du..?

Åsa nu blir det kanske mycket här som borde lagts under andra grupper..

Får väl starta en ny då! :-)  Vi är ju inte så många än så jag tror inte någon varken trasslar in sig eller missar någon tråd.. :-)

 förvisso, men sedan när det kommer en info törstande själ så kanske det är bra om det ligger i rätt grupp/tråd så det inte blir missat Men det är svårt när en diskussion liksom automatiskt glider över i en annan av bara farten eller… ja, du förstår säkert hur jag menar

Toppinlägget:

Godmanskapet är ju frivilligt och är bara HM bedömd att kunna lämna samtycke (dvs om uppdraget inte startat med ett läkarintyg) är det bara att han/hon begär att det ska upphöra igen.

Näste steg "neråt" i skalan (om FV är "uppåt") är ju förmedling via socialtjänsten.

#14

Spelar ingen roll om HM är LSS eller SoL när det gäller att betala arvodet själv. Är bara statligt sanktionerade avgifter, typ TV-licens, där LSS-boenden är befriade medan SoL inte är det.