Sitter och funderar på hur systemet fungerar, eller INTE fungerar rättare sagt. För att ta ett exempel kan jag berätta om "Putte".. Han bor på ett gruppboende i egen lägenhet, fast med tillsyn. han jobbar måndag till fredag på ett dagcenter. En flickvän finns med i bilden vilket dock inte föräldrarna gör. Och så finns jag, hans förvaltare… Oj, nu glömde jag: Personalen på gruppboendet, husläkaren, läkaren på rehab, läkaren inom psykiatrin, sköterskan inom kommunens vård och omsorgsavdelning, kontaktperson, 3 olika handläggare inom 3 olika avdelningar på kommunen, personal på dagcentret, försäkringskassan och…. nja, finns säkert fler. Mormor och morfar är bekymrade anhöriga.
Sen kommer det som jag tycker är konstigt: Ingen förstår varför inte allt fungerar! Allt ska ju gå som på en räkmacka med alla dessa insatser! Men tänk för att det inte gör det….
Putte sitter där med sin huvudvärk, vill inte äta, tycker inte om att städa, tvättmaskinen är något som han nästan känner sig anfallen av, disken är lättare att slå sönder och köpa nytt istället för att diska, dammsugaren låter för mycket osv osv Och alla dessa "inatsmännsikor" fattar ingenting!
Då kommer jag, en underbetald förvaltare utan högskoleutbildning och påstår att Putte kanske har för mycket omkring sig? Att man kanske ska backa lite, låta honom andas i sin egen takt?! VA?? Det finns ju inte ens i regelboken…
Så kommer då STRIDEN…. Flankerna skyddas, slag förloras och vinns, skadade och sårade känslor pysslas om. Och efter stridens hetta står Putte med en hemmadag som ska innehålla egentid och städning, en fridag att vila öronen på, en dag som han kan vila och städa i sin egen takt på. En dag som han kan ha sovmorgon på.
Svettiga står alla dessa insatsmänniskor och tänker: Jisses, HADE han för mycket omkring sig? Var han inte lat??