Tror att många inte ens vet om att man kan vara stöd/kontaktfamilj så det man kan göra är väl att på olika sätt informera om att den möjligheten finns, sätta upp lappar om det på anslagstavlor mm

man kanske ska börja med att vara kontakperson, därifrån så sprider sig oftast prat och goda meningar om resterande, och man träffar ofta andra personer som är något annar, som god man eller något annat slags bra stöd. : )

vi människor behövs .. Vi alla ger varandra glädje..
Så ju fler vi blir desto bättre..

jag tror att många är rädda för att hjälpa till / försöka ..
men om man pratar om hur roligt de är och ur mkt man får tillbaka i glädje och allt när man är si och så , så tror jag att de lockar fler människor : )

Håller med er! det behövs massor med possitiv information!

Ja, men jag hör ofta att "jag skulle då inte ha tid"… Men SÅ många timmar i månaden tar det ju inte. Jag tycker det är hur givande som helst att hålla på med mina boenden! Jag skulle sakna dom enormt om jag förlorade dom..

När jag var kontaktperson skulle vi träffas en gång i veckan. Och jag kan tycka, så här efteråt att det var mycket. Jag ville ju verkligen försöka träffas varje vecka. Men ibland räckte tiden inte alltid till. Om man jobbar heltid kan en gång i veckan vara ganska mycket.

Men om det är en gång i veckan, då är det inte en lång stund? Här i kommunen tror jag att det är ca 1.5-2 timmar på 14 dagar som tiden är satt till. Men det kanske är olika i olika kommuner?

Min son har beviljats kontaktperson 3 timmar per vecka, men de kunde hoppa över en vecka och slå ihop timmarna, så det blev mera tid en annan vecka, i fall ledsagaren hade svårt att komma ifrån eller så, det var ju bra om de hade mera tid på sej ibland också, om de ex. skulle åka och bada eller fiska eller så, eftersom det kunde ta lite tid att förflytta sej dit också, men då planerades det en tid i förväg. Bara de höll sej inom den bevilljade tiden fick de ordna med tiderna som de själva ville sa de på kommunen. Det kan nog bli lite stressigt om det är lite för lite tid, många med olika handikapp tex. behöver ju mera tid på sej med olika saker, blir det stressigt så blir det ingen glädje av det, det skall vara possitivt för båda och kännas bra

Detta ämne är intressant så jag börjar en ny tråd.. :-)