Ingen tar ansvar
Jag har hamnat i moment 22.
Jag har en son som gick in i en psykos 2001. Med lock och pock fick jag honom till sjukhuset. Han låg inne i två veckor. Efter det ville han inte träffa mig då han tyckte att det var ett övergrepp på honom.
2003 ringde polisen och berättade att dom hade hittat honom bakom en tvättmaskin i tvättstugan och troligtvis skrämt slag på någon. Sonen ville fortfarande inte träffa mig.
2005 fick jag ett brev där han ville träffa mig. Han gick då på en s.k. depå-spruta och han mådde förhållandevis bra.
Han har ingen sjukdomsinsikt överhuvudtaget. Men det lyckades med att få en lägenhet med andrahandskontrakt där villkor var att varje morgon gå till det dagcenter i närheten och ta sin medicin.
Han fick arbete som han har skött bra och han har trivts och livet har pinnat på och vi träffades regelbundet.
2012 gick jag i pension och flyttade närmare Göteborg. Sonen och jag hade kontakt via telefon regelbundet.
I augusti 2013 ringde sonens kontaktperson och berättade att sonen låg på sjukhus men det var ingen fara. Då fick jag reda på att sonen fått ett förstahandskontrakt och jag gick i taket.
Den jag ringde först var förvaltaren som sa: ”Men det finns regler och lagar och efter ett antal år går ett andrahandskontrakt automatiskt över till förstahandskontrakt.”
Jag ringde sonens hyresvärd och hon sa att det måste finnas en referens som visar på att sonen klarar att bo på ett förstahandskontrakt. Under dom år från 2005-2012 har jag varit med på i stort sett alla möten, en gång i månaden. Och varje gång lägenhetsfrågan kommit på tal har jag sagt för guds skull ge honom inget förstahandskontrakt för han kommer att sluta ta sin medicin. När sonen går in i en psykos slutar han att äta och han dricker bara vatten.
I oktober 2013 fick jag ett samtal att sonen låg på sjukhuset i respirator och var en hårsmån från att dö. Polisen som var med var övertygad om att sonen var död.
Sonen hade en svår skallfraktur med två hjärnblödningar, en innanför hjärnhinnan och en utanför. Han hade ett stort djupt sår på höften och på ena foten. Han är förlamad i ena foten och såret på höften läker inte.
Ingen vet riktigt vad som har hänt men han är förvirrad och minnesluckor och är djupt deprimerad. Han är isolerad då han går med rullator och han kan inte arbeta mer på den arbetsplatsen.
Jag tog kontakt med IVO men dom svarade att det fick jag ta med övermyndarenheten.
Jag skrev ett brev dit och svaret jag fick kändes som ett slag i ansiktet.
”Efter den kontakt jag haft med berörda parter så framgår att initiativet till att sonen skulle få ett förstahandskontrakt kom från boendeenheten inom kommunen. Det berodde på att han skötte sin bostad och att hyrorna betalades. Då finns det inte längre något giltigt skäl till ett kommunkontrakt.
Dock försökte personal på dagcentret och förvaltaren att förhala detta men i samråd med läkare verkställdes det så småningom.”
Sonen har en annan förvaltare idag. Sonen fick sin diagnos för tre år sedan, asperger/autism/schizofreni.
Sonen sköter inte sin lägenhet på egen hand utan han får hjälp av sin kontaktperson. Sonen har inte betalat en hyra på egen hand sen 2005 då han betalar den hyra han anser att lägenheten är värd. Det är därför han har en förvaltare.
Det blev väldigt långt detta men bakgrunden måste med.
Alla involverade sen 2001 vet sonens bakgrundshistoria och kan man verkligen köra över en förvaltare på detta sätt? Det är naturligtvis något som inte stämmer. Dessutom tycker Överförmyndarenheten att förvaltaren är en kompetent person som utfört sina uppdrag som ställföreträdande i kommunen på tillfredsställande sätt.
Jag får inte tag på läkaren och boendeenheten för vuxna i psykiatrin svarar inte på mejl. Vem har ett ansvar i detta? Kan IVO neka anmälan?
Nu är sonen hemma i sin bostad då läkaren inte anser att det är tillräckligt för att skriva ut ett vårdintyg och sonen tar inte medicin och ibland vägrar han att öppna dörren.
Är det någon som vet hur jag kan gå vidare i detta?
Kanske ansöka om LSS då han har en autism/asperger-diagnos och få boende med särskild service?
Ser att det inte är så aktivt på sajten. Kanske vi på Bokstavsfolk kan hjälpa dig bättre.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
LSS är involverad men dom har inte insett allvaret i det hela. Jag hade kontakt med sonens handläggare och vi kom överens om att lägenheten skulle göras om till en servicelägenhet då skulle sonens kontaktperson få tillgång till en nyckel men det verkställdes inte. Tydligen så går det inte att få tillbaka ett andrahandskontrakt.
Jag vill gärna veta vem som har ansvaret för det som har hänt. Förutom sitt psykiska handikapp har han nu ett svårt funktionshandikapp.
OK, vilken länk då?
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Det fanns ingen som riktigt passade in då jag vill veta vilket ansvar berörda parter har.
Kanske att någon svarar här imorgon eller så.
Om man bortser från det lidande som sonen har genomgått och genomgår och jag som mamma så vad har det inte kostat samhället då det finns oprofessionella, obegåvade personer som inte har förmågan att se eller känna då deras beslut nästan tog död på min son och förstört hans liv.
Han låg i respirator en vecka, vårdavdelning tre månader, rehabiliteringshem i drygt tre månader och han var förra veckan inne igen på psyket då han inte tog sin medicin. Låg inne i fem dagar. Och ingen kan tvinga i honom medicin. Det kommer att sluta med att han dör för han vill inte leva så här. Det är inte lätt när diagnosbilden ser ut som den gör och att vägrar allting.
Jag återkommer imorgon. 🙂
Gör så.
Har läkarna skrivit ordentliga intyg att han inte klarar sig själv, som du kan sticka under näsan med.
Habiliteringen. Kan de hjälpa till på något hörn?
Tvångsintagen, psykiatriskt tvångsintagen (LPT), kan han ju bli i värsta fall och det kan du se till att han blir om det blir fara för hans liv. Den vägen finns alltid.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Hej!
Det har gått många turer sen sist och sonen finns nu på ett gruppboende djupt deprimerad och är fortfarande lam i en fot. NU är problemet att förvaltaren, en ny, vägrar att ta kopior på kontoutdrag och sätta in i sonens pärm utan han kommer viftandes med en pärm som sonen inte kan få någon som helst ordning på.
Överförmyndarenheten går helt på förvaltarens försvar där han menar att det räcker med att vifta med en pärm. Det jag har läst mig till är att sonen har rätt att få kopior på kontoutdrag. Det fick han av den tidigare förvaltaren.
Jag får nog ta över det där förvaltarskapet och jag har läst den kurslitteratur som finns men jag kommer aldrig att få ut underlagen från läkare och från den handläggare som ansåg att sonen var så frisk att han klarade ett förstahandskontrakt.
Har jag rätt att få ut det? Jag litar inte på någon längre utan dom bara håller bara varandra om ryggen.
Sonens lägenhet har dessutom stått tom sen februari 2014 och sonen har betalt hyra för den till 31 april i år. Är det brukligt att göra så när sonen är såpass sjuk att han aldrig kan bo i eget mer? Han har bott i olika tillfälliga boenden i Attendos regi tills han fick ett gruppboende.
Starta ny diskussion