Om man är dömd till skyddstillsyn eller friges villkorligt kan få en lekmannaövervakare. Lekmannen ska vara ett stöd och en hjälp för klienten.

På RFS hemsida kan man läsa följande om vad en lekmannaövervakare bör göra:

• Att ge möjlighet till ett möte med en medmänniska som har "vardagskompetens" och som inte är en myndighetsperson,
• Möjlighet till gemenskap via gemensamma intressen,
• Klientens egna resurser tas till vara,
• Hjälpa klienten att bygga ett positivt fungerande socialt nätverk,
• Uppdraget utförs som ett komplement till frivårdstjänstemannen,
• Delta i de informationsträffar för lekmannaövervakare som erbjuds,
• Följa den uppgjorda verkställighetsplanen beträffande inriktning och kontaktfrekvens,
• Ha medborgerlig insyn i verksamheten.

För att passa som övervakare bör man ha tålamod, ha intresse för människor och veta hur samhället fungerar och dess uppbyggnad.
Men det är inte säkert att bara för att man är övervakare så kommer uppdragen att ramla över en.
Det har 2 orsaker:
1: Klienten har rätt att själv bestämma vem som ska vara hans/hennes övervakare.
2. En övervakare bör inte vara en anhörig eller en vän. Det kan bli väldiga intressekonflikter av sånt och det kan bli situationer som ingen vill ha.

Allt detta är nog bra i sig men det viktigast måste väl ändå vara att man trivs med det man gör? Och att man har tro på sina medmänniskor.
Eftersom jag inte har någon personlig erfarenhet av detta med övervakar-uppdrag blir jag lite nyfiken..
Hur går det till? Vad är det ni gör? Trivs ni som håller på med detta? Vilka är problemen? Och framför allt: vad är fördelarna?

Frågorna är många och fantasieggande… Utan att mena något illa med det så är det lätt att se Björnligan framför sig!