Annons:
Etikettallmänt
Läst 5426 ggr
LiindaH
7/3/09, 1:59 AM

Staket till Markus

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Denna artikel har medlem Mona skrivit. Om sin överklagan hon fick göra när dom skulle bygga ett staket till deras son.

Det börjar med att vi köper eget hus, jag ringer då och pratar med kommunen om att få handikappanpassat hemma, eftersom vi bor nära trafikerade vägar, skog och vatten finns det många platser dit Markus kan springa, och eftersom han är snabb och inte förstår farorna omkring sej så förstår han inte förmaningar man ger.

Innan vi ens har flyttat in i huset kommer en handläggare från kommunen, samt en arbetsterapeut från barnhabiliteringen hit, eftersom det är vinter ännu så kan vi inte titta så mycket i trädgården, det beslutas att vi skall träffas på våren i stället.

På försommaren kommer de hit igen och tittar. Sedan får vi ett beslut från kommunen att de beviljar 10 000 kronor till staket och grindar, de tänker bara betala den del av staketet som de anser är en handikappanpassning, och anser att vi själva skall bekosta 90 cm som de anser är en normal höjd på ett staket, och resterande del upp till 140, det vill säja 50 centimeter ska bli en handikappanpassning.

Det protesterade jag emot, vi har inte ekonomisk möjlighet, och en sådan anpassning måste vi ha för pojkens väl och ve, men kommunen ger sej inte, då skickar jag en skrivelse till tingsrätten, tyvärr går de på kommunens linje.

Jag ilsknar till och skickar en skrivelse till kammarrätten, som slutligen går på min linje, det är ju helt klart att Markus inte är som andra 10 åringar förutom att han inte har några problem med sin motorik, han rör sej smidigt och är snabb, men hans psykiska förmåga hänger inte med, han är på ett mycket litet barns nivå i många saker, och kräver ständig tillsyn av en vuxen.

Detta påpekade kammarrätten, kommunen och tingsrätten ville nämligen påstå att det skulle vara en normal åtgärd för ett barn i hans ålder att ha ett staket, normala barn i 9-10 års åldern sätter man inte upp staket till.

Det har man ju ingen anledning att göra, och handikappade barn har samma rättigheter att vistas ute och leka utan att råka ut för allvarliga olycklig, jag hänvisade i mina brev till barnkonventionen som gäller alla barn oberonde av nationalitet, religion, handikapp osv, samt påpekade lagar som gäller när man har barn med en diagnos, man har många rättigheter i samhället.

Men numera måste man bråka och tjata och vara besvärlig för att få saker som man kan tycka är självklara, men i detta samhälle vi har nu där man bara ska spara får man ryta till och kämpa, jag ger ett råd till er, ge er inte, då ni skriver er överklagan.

Lägg in så många hållbara bevis ni kan komma på, var inte rädda att be om hjälp från barnläkare, barnhabiliteringen, BUP, barnpsykologer osv, be dem om intyg, man behöver stöd, hota också med att gå till massmedia, sådant brukar vara obekvämt, eftersom sådana här saker kommer till allmän kännedom, detta brukar ge resultat för då får kommunen och länsrätten oftast en känga.

Folk månar om de sårbaraste i samhället. Kammarrätten gav oss alltså rätt i alla punkter, nu har kommunen kostat på ett ordinärt staket till pojken, detta staket blev 150 centimeter högt, för att kunna bromsa pojkens framfart, han får mera möjligheter att leka ute och vi föräldrar kan bli lugnare då det finns skydd för honom, bilisterna kan också känna sig lugnare osv.

Detta skrev jag när Markus var 10 år gammal, han är nu 14 år, han har motorik som en 14 åring, men har ännu svårigheter att föstå att trafiken är farlig, han är impulsiv och snabb, folk ser en 14 åring men vet inte att han har autism. Detta ställer helt klart till problem.

Om ni undrar över något så är det bara att fråga.

// Liinda

Annons:
[Norum]
7/3/09, 2:54 AM
#1

Där ser man vad man kan göra med lite *** anamma i sig! Skrattande 
Skönt att han kan vara ute och att ni kan slappna av..

Man ska aldrig ge upp! Jag brukar säga att det finns alltid en lösning, det gäller bara att hitta den. Glad

Upp till toppen
Annons: